HEJ!!!!!!1. Put your music player on shuffle.2. Press forward for each question.3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.Will it be ok?Man must dance.How are you feeling today?Lets go to Mars.How do your friends see you?Slaughtered xDWill you get married?Blow me (like the wind) xD!!!What is your best friend's theme song?Arena of pleasure. ...What is the story of your life?In Limbo.What was high school like?Whiplash.How can you get ahead in life?Long live rock.What is the best thing about your friends?Porno creep. xDWhat is tonight going to be like?I got erection. xD (Turbonegro is the shit)What is in store for the remainder of this weekend?The kingdom of my will!What song describes you?Ain't afraid to die.To describe your grandparents?I walked with a zombie. ......How is your life going?March of the pigs. MmmmmhmWhat song will they play at your funeral?Marmalade Chainsaw.How does the world see you?Joker & The Thief.Will you have a happy life?Wasted Again. xDWhat do your friends really think of you?Perfect (Hahahaha :D)Do people secretly lust after you?Seven deadly sins. ^^How can I make myself happy?Bulletproof... I wish I was.What should you do with your life?Chop Suey. ^_______^Will you ever have children?How do you?Hehe, fett najs. Min shuffle äger din, Isabell.

Jag är så trött på allt nu. Bara att vakna är en börda liksom. Vetskapen om att jag som människa måste genomleva en hel dag till, när varenda tanke bara svider, och när allt blir hopplöst. Det är tråkigt, och framförallt är det synd.Påstår jag att jag inte är deprimerad ljuger jag. Men jag är inte deprimerad. Vissa dagar är såhär, och jag tror att jag måste genomleva den här dagen för imorgon kanske är bättre? Men varför lever jag för imorgon, när imorgon aldrig kommer. Det känns som om jag går i mina egna fotspår.Gör samma misstag om och om igen och flyr en verklighet jag inte kan anpassa mig till. Det är hemskt, det är det verkligen. Allt som har hänt i mitt liv har gjort att jag inte kan se verkligheten som den är, utan jag har två världar. Den ena förstår inte vad som händer, den andra förstår och gör händelsen overklig. När någon dör i ens knä, kan man tackla det som verklighet? Är det möjligt för mig att se på det förflutna som något som faktiskt hänt utan att bryta ihop och bli till ett vrak som min mamma? Nog för att jag är psykiskt sett är stark, men det betyder inte att allt får plats. De senaste månaderna har jag drömt om en person som jag kände en gång i tiden. Han anklagar mig för sin död och han påstår att jag kunnat rädda honom och att det lika gärna kunde varit jag. Han har rätt, det hade kunnat vara jag som blev hittad i en skog i Västervik fullpumpad med heroin och hela näsan dränkt i kokain och en påse halvfull med rökheroin. Ibland kan jag önska att det faktiskt var jag, är det så konstigt? Döm mig inte nu, jag vet vad ni tror. Men när din förtrogne ligger med huvudet i ditt knä en sommarnatt i Västervik och dör av överdos och av att han kvävs av sin egen spya som du frenetiskt försöker gräva ur samtidigt som han krampar, då tror jag att du tänkt samma sak. Kanske det varit bättre om det varit jag, så hade jag inte behövt bry mig om idag eller imorgon. Framförallt hade jag inte behövt bry mig om vad som händer för flera år sedan.Konfrontera mig aldrig med vad jag skrivit här. Aldrig någonsin. För då blir det verkligt, och jag klarar inte av det. Allt är så hopplöst idag och inget går som det borde.Idag är en av de värsta dagarna i mitt liv och jag hatar den.

Inatt har jag sovit 0 minuter. Men sängen verkade ändå extremt lockande imorse. Jag gick till skolan iallafall och satt på historialektionen och dog av dåligt humör lite grand.Inatt pratade jag med Nalle. Vi är bra på att prata med varandra när vi är deppiga båda två. Vi är egocentrerade och vad vi än säger blir liksom... det kommer ut helt enkelt, och vi behöver det båda två. Men eftersom jag inte kan eller vill ljuga för honom så blir den sanning han får höra ganska mycket som ett slag i ansiktet. Och när man ligger i sin säng på sitt mest sentimentala och deppiga humör på länge och bara kastar ur sig kommentarer som personen i andra änden inte ska höra, då leder det till en del problem. Eller ja, någon mår ännu sämre, och inatt var det inte jag som mådde sämst.Men bra mådde jag ju inte. Jag har en tendens att må jättedåligt ibland, och jag hatar verkligen att må dåligt, men jag lär ju inte kunna undvika det direkt. Shit happens hela tiden.Jag kom på igår också att jag sällan använder ordet "ångest" angående mig själv seriöst. Jag skämtar om det och jag har det, jämt. Förmodligen varje dag. Oftast blir det "ledsen" eller "arg" eller "konstig". Men om jag skulle säga "jag har en sån jävla ångest för det här... och det här..." då hade jag ju inte mått bättre. Man måste lära sig att lura sig själv att må bra. Det är för jävligt.Kanske man skulle göra något produktivt?Nä.